Katter är inga djur jag hurrar över direkt. Trots det så får jag dras med några här hemma varje dag. Enda gången katter är något att ha är när dom ligger och sover och håller sig undan. Annars är det bara gnäll och jävulskap.
Blommor rasar ner och inget får stå någon längre stund i bokhyllan. Så fort man är borta eller ligger och sover så gås det på ställen där dom vet att dom inte får vara på. Och mat ska dom ha också.
När man ska på toa så kan man ge sig fan på att dom ska med in. Väl inne ställer dom sig och stirrar på dörrhandtaget och vill ut. Vad tror dom egentligen. Att bara dom stirrar tillräckligt länge så kan de med blicken öppna dörren?
Ett otyg är vad det är.
Okej då, dom kan vara mysiga ibland också. Jag erkänner. Men även när det ska liggas i knäna så är dom i vägen. Och varmt blir det.
Nä, en hund ska det va! Någongång blir det en. Och då kan ni ge er på att det är några som åker ut.
(Om jag får bestämma).
